Orkar inte vara den enda som orkar.

Orkar inte vara den som är engagerad, och som försöker få andra engagerade.

Orkar inte vara den enda som tänker positivt och se det bästa när man egentligen bara ser allt det dåliga.

Orkar inte vara så himla glad, när man egentligen känner sig ledsen.

Orkar inte med de där leendena som man ser varje dag, när man vet att inombords står det en fet "Jag bryr mig inte"-skyllt.

Orkar inte att inte orka.

Orkar inte ens tänka att jag inte orkar.

Orkar egentligen inte ens bry mig.

 

Men någon måste ju orka, så varför inte jag?